tillbaks

Sagt om Beppe

”Beppe Wolgers sång till gitarr var ett trevligt mellanspel.”
Första recensionen, Expressen, 1948

”Man önskar att han snart måtte förlora sin oskuld. För han är begåvad, inte tu tal om annat.”
Litteraturkritikern Staffan Larsson recenserar diktsamlingen ”Bilden av vattnet” i Svenska Dagbladet, 1954

”Vi har alltså att göra med en författare som inte kan skriva. […] Sagorna är fjomsiga och fjamsiga och aforismerna menlösa; läsaren råkar ut för något så ytterst pinsamt som att bevittna ett välment misslyckande.”
Litteraturkritikern Åke Lindström recenserar ”Djur som inte…” i Expressen, 1956

”Beppe Wolgers är det mest säregna skottet på det svenska schlagerträdet just nu.”
Orkesterledaren och musikkrönikören Gunnar Lundén-Welden, Röster i Radio-TV, 1957

”Han är såtillvida representativ för många av de unga femtiotalsförfattarna att hans styrka kommer bättre till sin rätt i det bisarra och krumeluriga än i ett allvarligt resonemang.”
Kulturredaktören Olof Lagercrantz, Dagens Nyheter, 1958

”Han vet kanske inte alltid vad han gör, men han gör det med vinnande behag.”
Författaren Artur Lundkvist i Folket i Bild,1960

”Han […] har en unik känsla för det vilsna och det fumliga, för barn och drumlar och för humlor.”
Författaren Lars Forssell i radioprogrammet ”Nattredaktionen”, 1963

”Det värsta är den falska djupsinnighet som bemästrar så många program när man verkligen ska anstränga sig. Här har vi alla poesins schabloner i Beppe Wolgers ’livsfilosofiska’ föreställningar […]”
Ledare i Aftonbladet, 1963

”Nej tack, inte mera Beppe W i TV eller radio. Nu får det vara nog med s k konstnärliga obegripligheter. Vi vill se riktiga program!”
Insändare i Aftonbladet, 1963

”Kan inte Wolgers, Gamlin & Co försörja sig på annat sätt än genom att förstöra bästa sändningstid i TV, så hänvisa dem till socialvården.”
Signaturen ”TV-tittare i Norrland” i Aftonbladet, 1963

”Man behöver sannerligen inte vara pryd för att finna särskilt Wolgers inslag oanständiga.”
Komminister Gunnar Rundgren i Uppsala, i brev till Skägget-redaktionen, 1963

”Låt oss slippa – åtminstone för den här säsongen – hr Wolgers, född playboy med humlor i samvetet […]”
Författaren Lars Forssell om TV-underhållningen ”Hylands hörna”, Idun-Veckojournalen, 1966

”Beppe Wolgers har förnyat den svenska kabarévisan och schlagern genom att närma dessa genrer till sin lyriska vardagston och skänka dem en rytmisk och poetisk frihet som är fantasins egen.”
Motivering till Evert Taube-stipendiet, 1967

”Hur han lyckades dra på sig folkstormar är en gåta. Han låter snäll, ser snäll ut och känns snäll.”
Musikjournalisten Oscar Hedlund, Dagens Nyheter, 1967

”Jag hatar Dig nämligen.”
Författaren Kerstin Ekman i ”Öppet brev till Beppe”, Dagens Nyheter, 1969

”Beppe Wolgers är en fin poet vars kommersiella framgångar inte tagit död på hans lyriska känslighet. Av alla våra populära TV-idoler är nog Beppe den mest osannolike.”
TV-kritikern Hemming Steen, Expressen 1970

”Ivern lyser om Beppe Wolgers tavlor. Nyfrälsta entusiaster målar nog gärna som han, om de bara törs.”
Karl Anders Adrup, Dagens Nyheter, 1975

”Han har en intensiv önskan att förbli ett oförstört barn, vara hemmastadd i det lilla, ha nära till honungsburken och Nalle Puh.”
Författaren Per Wästberg recenserar ”Månsken över Dalarö” i Dagens Nyheter, 1985

”Det gick alltså att sjunga jazz på svenska, och i Beppes händer fick det mesta en djupare mening och en ny dimension. Jag älskade hans texter även om jag hade svårt att lära mig dom.”
Monica Zetterlund i boken ”Hågkomster ur ett dåligt minne”, 1992

”Svenskt 60-tal är omöjligt att tänka sig förutan Beppe Wolgers. I hans ordsättningar träffas för första gången det svenska språket av jazzens och den sofistikerade amerikanska schlagerns puls. Här uppstår ett helt nytt sätt att sjunga på svenska. ”
Musikkritikern Martin Nyström, Dagens Nyheter,1995

”Han gav begreppet TV-personlighet något det oftast saknar – personlighet.”
Författaren Niklas Rådström i Månadsjournalen, 1996

”Som man ser honom i ’Godnattstunden’, det är så jag minns honom.”
Dottern Camilla Wolgers, i intervju 2001

”Han kunde vara jävligt kul och vi hade mycket kul tillsammans. Men han kunde också vara inåtvänd och tillknäppt. Och han kunde vara häftig! Han brusade upp och blev arg så in i helvete.”
Tonsättaren Olle Adolphson, i intervju 2001

”Jag lärde mig mycket av Beppe, att se på ett annat sätt, att tänka på ett annat sätt. Jag kan lugnt sitta här och säga att han var en av de roligaste personer jag har träffat.”
Arbetskamraten Povel Ramel, i intervju 2001

”Han var en god människa, mycket god människa. Aldrig ett ont ord, man har aldrig hört honom säga något negativt om någon människa.”
Ungdomsvännen Barbro Voss, i intervju 2001

”Han ingick inte i den försiktiga traditionen. Han var tillräckligt svensk för att kunna kommunicera med svenskarna, men så oskvensk att han kunde överraska och förvåna oss.”
Regissören Kjell Grede, i intervju 2001

”Det skulle gå fort, tyckte Beppe. Han hade en otålighet, en vild och impulsiv sida.”
”Godnattstundens” dockmakare Bernt Franckie, i intervju 2001

”Han hade en naiv tro på människor, att alla är snälla. Det gjorde att han gick i land med de mest konstiga saker.”
Sonen Mats Wolgers, i intervu 2002

”Lite för sentimental för min smak, men han kunde balansera sentimentaliteten med ett visst sinne för det drastiska, tack och lov, för annars hade det blitt för sött.”
Radiomannen Jörgen Cederberg, i intervju 2002

”Beppe var så sällsynt, han vågade ha så många kvinnliga drag, fast det inte var ’inne’.”
Musikern Monica Dominique, i intervju 2002

”Sakta vi gå genom stan är ett genombrott […] Det var nytt, tidigare hade man inte tagit det på allvar, sjöng man på svenska var det schlager i ofta ganska töntiga översättningar, utan litterärt värde. Nu plötsligt blev det jazz.”
Arrangören Georg Riedel, i intervju 2002

”Han hade en snällhet, han andades snällhet och det smittar av sig. Man blir mjuk och varm själv.”
TV-producenten Karin Falck, i intervju 2002

”Den är genialiskt hopkommen. Den är mycket vass, och var verkligen utmanande på den tiden. Det är en svår genre, för ironi och så’nt där har folk ofta svårt för att fatta.”
Revykollegan Hans Alfredson om monologen ”Bunta ihop dom”, i intervju 2002

”Från början visste man ju inte vad man skulle tro, man höll sig på behörigt avstånd. Sen upptäckte man att han var väldigt behaglig att ha att göra med. Han var inte så där ’stor’, som man trodde. Man kunde prata med honom som med vilken som helst.”
Grannen Ragnhild Jonsson på Öhn, i intervju 2002

”Man fick alltid känna sig bra, fick känna att man gjorde ett bra jobb tillsammans. Han litade på en och uppskattade en och tyckte att man var bra.”
”Godnattstundens” producent Ulla Berglund, i intervju 2002

”Jag har nog aldrig blivit så arg på en människa som när jag hörde på nyheterna att han hade dött. Jag var så in i helsike förbannad på honom för att han bar sig åt på det sättet.”
Radioproducenten Klas Engström, i intervju 2002

upp

tillbaks

beppe.se meny