tillbaka

”Skäggen”

1963
Producent: Karl Haskel

Sex ”otäcka skäggiga karlar” (som de kallades av en upprörd tittare i samtal med TV:s telefonjour) delade hösten 1963 Sverige i två läger. Deras fem program hette ”Fasad”, ”Segment”, ”Modul”, ”Relief” och ”Fundament”, pretentiösa titlar som drev med det egna mediets kulturprogram. De utmanade den goda smak och det folkbildarnit som dittills utmärkt den svenska televisionen.

Beppe var en av programseriens skäggiga karlar, de övriga var journalisten och nye underhållningschefen Åke Söderqvist, journalisten Edvard Matz, folklivsforskaren Jan-Öjvind Swahn, Lasse O’Månsson, radioröst och redaktör för humortidskrifterna Svenska Mad och Hjälp!, samt scenografen och mångkonstnären Yngve Gamlin. Alla bar skägg, utom Edvard Matz som anlade ett. Skådespelaren Gunnel Broström anslöt sig mot slutet av det andra programmet.

– De personer Åke och jag tyckte skulle vara med hade skägg och då blev det så. Men vi valde inte ut personer på grund av skäggen, säger producenten Karl Haskel, som själv hade skägg hösten 1963.

”Tittarstorm mot nya söndags-bilagan”, hette det på Aftonbladets löpsedel dagen efter det första programmet, 103 upprörda tittare hade kommit fram till teves telefonjour. Skäggen beskrevs som plumpa, idiotiska, kulturellt dekadenta och vanhedrande för fosterlandet. Tre majorer samt ordföranden i Kopparbergs läns nykterhetsförbund anmälde dem till radionämnden.

Folkstormen orkestrerades från Aftonbladets centralredaktion, många tittare var förvisso genuint upprörda, men åsikterna var mer delade än löpsedlarna lät ana. Efter några veckor övervägde de positiva omdömena – också i kvällspressen – och när serien lades ner var den både sörjd och saknad.

Det var inte folkstormen som fällde ”Skäggen”, det var Teaterförbundet som i en konflikt förbjöd sina medlemmar att medverka i teve. Av planerade åtta program blev det blott fem, och de kom att få mediehistorisk betydelse.

Läs Martin Kristensons historik från tidskriften Kapten Stofil

upp

tillbaka

beppe.se meny